onsdag 13 april 2011

Om jag bara kunde.....

Halloj raringar !
Tänk att få komma hem efter en slitig dag på jobbet, sätta sig ner i fåtöljen med en kopp nybryggt kaffe, gå in på bloggen och mötas av era goa kommentarer. Önskar jag kunde tala om för er hur mycket det betyder i mitt liv. Det är så härligt att se att det finns så många goa snälla människor som önskar varandra gott och ger uppmuntran. Helt otroligt.
Att få mötas av den här värmen som finns hos er alla efter många tuffa år är bland det bästa som hänt mig. Började upptäcka Shabby Chic och den vita lantliga gamla romantiska stilen för ca två år sen. Kom i samband med att min älskade mamma gick akut bort i cancer. Efter det började jag måla alla möbler vita och upptäckte alla dessa underbara butiker som finns. Sen började jag tassa runt hos er och här är jag nu. Så TACK för att ni finns och lämnar era avtryck hos mig. Det är som balsam för själen och ovärderligt.

Idag har jag sworskat på så gott jag kunnat. Blir lite missöden ibland men inget katastrofalt än så länge. Svår att lära mig att det heter DO och inte toa. Men de kommer. Värre blir det den dagen jag ska stå för frukosten för då blir det nog en salig röra och många sultna.




Hunnit med att fiffa om lite på en hylla idag
medans man och Fjomp sov middag. Sen blev det en tur
i skogen. Ha de så bäst raringar

Kram Lisa

3 kommentarer:

  1. Håller med dej Lisa balsam för själen ,de är va de är att blogga .
    Ha de bäst gumman
    Kramen

    SvaraRadera
  2. Gokväll i stugan... Håller med att man blir alldeles varm i själen av alla fina kommentarer ♥ Mysigt du fiffat på hyllan..Nu blir det en kopp the här o en mysig stund! Må gott tösen ♥ Kramiz Jessica

    SvaraRadera
  3. Hej Lisa,
    tack för din titt hos mig! Dina ord fick mig att stanna upp och nu när jag kommer in hos dig å läser igen om mamma din, så får jag en känsla i mitt hjärta! Att förlora en föräldrar är att förlora din stöttepelare i livet. Min far förlorade jag i hjärtattack. Det spelar ingen roll hur gammal man än är så behöver vi dem och är som alltid liten, därför är det så hjärtskärande att förlora det bästa man har haft i hela sitt liv! Den här grymma sjukdomen är så hemskt, så fruktansvärt och lidande. När det går i en hast hinner man inte som utomstående ens blinka innan det är över, å tanken på personen, så måste det kännas ännu kortare. Inga ord är tillräckliga att kunna trösta en, men jag är glad att du finns här bland oss det vackra vita som får en att vila i det vackra och stilla ens inre ro som uppfyller en viss glädje.

    Ha så gott i värmen och en härlig helg med familjen! Varma soliga glada kramar Elin.

    SvaraRadera