Underbara raringar.....

Hallojs rarisar..

Av hela mitt hjärtat tack för alla söta tassar och så jättekul att så många vill vara med i
Mannens utlottning. Har skrattat så tårarna runnit åt era goa länkar. Underbara ni alla..

Annars är det inte sån himla fart på tanten just nu, inläggen haglar ju inte precis från
mig. Jag hänger fortfarande i rullgardinstofsen och kämpar med eländet och får inte
till det. Är såå trött så jag nästan inte vet att jag kommer hem, hhhaa. Nja nästan då.
Nu är jag inte på klagobänken och dräller utan vet att det skulle komma men jag har
inte riktigt räknat ut hur jag ska få till de. Att börja jobba direkt efter nästan sex års
sjukskrivning var nog inte så smart men å andra sidan är jag inte den smarta typen
när det gäller sånt. Sååå har man tröttnat på systemet och bränt alla broar, hoppat
ut ur planet och inte har nån fallskärm hamnar man i mina skor. Men nu struntar vi i
det raringar. Jag är iallafall så glad och tacksam för att jag lever, finns, mår så bra som
det går att må och har ett helt otroligt roligt och givande arbete. Kort sagt jag är en
lycklig Lisa...

Måste bara börja få till de med att vårda denna förfallande kroppen också, eftersom
det är mörkt ute och både jag och Fjompen är sjukligt mörkrädda så är det här med
promenader väldigt svårt. Finns inte så många lampor där vi bor i Norge heller, har
funderat på pannlampa men det hjälper ju inte mot rassel och ljud från skogen. Så
nu i mitt desperata tillstånd har jag allvarligt börjat fundera på en sånt där löpband
ni vet.. Jag måste komma i bättre skick och vet ni vad gym kostar här,,,halva lön
nästan. Men är det nån som har nåt råd SÅ SNÄLLA jag tar emot allt som ett
läskpapper...

Det här är mina gossisar därhemma. De bor i en gammal vagn inköpt på loppis som jag faktiskt
inte kommer att måla...

Damerna Svea och Rut , döpta efter mamsen och moster har jag ärv efter älskade mamsen.
Mellan sig har de Tröstis...

I andra änden finns Mallan som har dragit ner hättan., Kaninen och  Mjukis håller henne
sällskap..

Ja jösses så töntig man kan bli eller hur, men de är mig så kära och de betyder en hel del
att de finns och bor där...

Nu får ni ha de så bäst raringar. Jag svingar i snöret och kämpar. Önskar er alla en skön
fortsatt vecka och tack för att ni finns och tassar hit in...

Välkommen ni nya som också hittat ni, så kul...

Kramar Lisa