onsdag 2 november 2011

Underbara raringar.....

Hallojs rarisar..

Av hela mitt hjärtat tack för alla söta tassar och så jättekul att så många vill vara med i
Mannens utlottning. Har skrattat så tårarna runnit åt era goa länkar. Underbara ni alla..

Annars är det inte sån himla fart på tanten just nu, inläggen haglar ju inte precis från
mig. Jag hänger fortfarande i rullgardinstofsen och kämpar med eländet och får inte
till det. Är såå trött så jag nästan inte vet att jag kommer hem, hhhaa. Nja nästan då.
Nu är jag inte på klagobänken och dräller utan vet att det skulle komma men jag har
inte riktigt räknat ut hur jag ska få till de. Att börja jobba direkt efter nästan sex års
sjukskrivning var nog inte så smart men å andra sidan är jag inte den smarta typen
när det gäller sånt. Sååå har man tröttnat på systemet och bränt alla broar, hoppat
ut ur planet och inte har nån fallskärm hamnar man i mina skor. Men nu struntar vi i
det raringar. Jag är iallafall så glad och tacksam för att jag lever, finns, mår så bra som
det går att må och har ett helt otroligt roligt och givande arbete. Kort sagt jag är en
lycklig Lisa...

Måste bara börja få till de med att vårda denna förfallande kroppen också, eftersom
det är mörkt ute och både jag och Fjompen är sjukligt mörkrädda så är det här med
promenader väldigt svårt. Finns inte så många lampor där vi bor i Norge heller, har
funderat på pannlampa men det hjälper ju inte mot rassel och ljud från skogen. Så
nu i mitt desperata tillstånd har jag allvarligt börjat fundera på en sånt där löpband
ni vet.. Jag måste komma i bättre skick och vet ni vad gym kostar här,,,halva lön
nästan. Men är det nån som har nåt råd SÅ SNÄLLA jag tar emot allt som ett
läskpapper...




Det här är mina gossisar därhemma. De bor i en gammal vagn inköpt på loppis som jag faktiskt
inte kommer att måla...



Damerna Svea och Rut , döpta efter mamsen och moster har jag ärv efter älskade mamsen.
Mellan sig har de Tröstis...



I andra änden finns Mallan som har dragit ner hättan., Kaninen och  Mjukis håller henne
sällskap..



Ja jösses så töntig man kan bli eller hur, men de är mig så kära och de betyder en hel del
att de finns och bor där...

Nu får ni ha de så bäst raringar. Jag svingar i snöret och kämpar. Önskar er alla en skön
fortsatt vecka och tack för att ni finns och tassar hit in...

Välkommen ni nya som också hittat ni, så kul...

Kramar Lisa

13 kommentarer:

  1. Hej, hoppas du finner på råd, kan tyvärr inte ge dig ngt bra, eftersom min kropp är fallfärdig och behöver restaureras:( :) Blir nog bra med det också någon gång........ Kram till dig! Christina

    SvaraRadera
  2. Ja, det är inte kul att vara mörkrädd men jag tyckte det hjälpte när jag skaffade pannlampa för då har jag båda händerna fria och ljus precis där jag tittar.
    Vilk fina minnen du har i vagnen, mysigt!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  3. Hejsan Lisa!
    Inte kul när kroppen inte vill som gärnan vill, men jag blir glad av att höra att du trots detta är en glad och sprallig tjej :).
    Ha de bäst gumman, kram Ing-Britt

    SvaraRadera
  4. Hejsan!

    Jag är inte så mörkrädd men ack vad lite energi man får, så trist:(
    Så söt vagn och dockor!!!!

    Kram Susanne

    P.s Ska välja ut två tvålar till dig och kolla upp portot, hör av mig igen;) D.s

    SvaraRadera
  5. Hej Lisa! ja du kroppa stollen är ett stycke för sig ;) måste smörjas underhållas o tankas med bränsle i bland! Hoppas du försöker att ta hand om dig! för du är en så go tjej,som bjuder så mycke av dig själv! Det finns bara en av dig! varm kram från Jessica

    SvaraRadera
  6. Hej vännen måste be om ursäkt för att jag inte varit så aktiv hos dig, Men jag börjar nu komma ikapp. Och få vardagen att funka igen. Klart jag vill vara med i er utlottning. Två lotter till att börja med, ska bara göra plats för en länk så kommer den med:)
    Jag är så otecknisk och får inte in fler bilder på höger sidan.
    Nu ska jag läsa ikapp hos dig. Förlåt mig igen <3
    Kramkram<3nettan

    SvaraRadera
  7. har du gjort om utseendet på bloggen elelr e det jag som drömmer?

    SvaraRadera
  8. Hejsan vännen!

    Du, det är inte lätt att vara mörkrädd.. och jobbigt när även Fjompen delar din rädsla, då smittar man av sig på varandra. Jag är också ganska feg när det gäller att gå ut i bäckmörker. Ficklampa och pannlampa i all ära, men är man rädd så är man..

    Jag köpte en trappmaskin för några år sen, ett pass på den framför TV;n ger alltid något.

    Kramen jenny

    SvaraRadera
  9. Ja av mej lär du inte få några råd direkt!Jag skulle behöva genomgå en stor reperation hahahaha...Mörkrädd..nä det har jag aldrig varit men peppar peppar man ska aldrig säga aldrig..
    Ha de bra söta du..
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  10. Hej goa du i ditt snöre. Ett kul inlägg med en massa allvar i. Ta det lugnt nu. Löpband ingen dum ide....fast inte för hunden kanske. Sötisar i vagnen ♥. Kramisar från Maria

    SvaraRadera
  11. Jättefina små sötisar. Erkänn att du snackar med dem också ( det gör nämligen jag med mina hi hi)
    Jag funderar för fullt på hur jag på ett värdigt sätt ska träda in i mannens utlottning :O)
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  12. Visst är det härligt med små sötisar;) De är till god tröst när så behövs;)

    Önskar dig en skön kväll och de där med löpband är nog inte så dumt (finns ju ganska snygga nu mer)

    SvaraRadera
  13. Hej vännen!
    Börjar så sakteliga ta mig tillbaka till bloggvärlden igen och önskar dig en härlig höstfredag!

    Kram kram

    SvaraRadera