onsdag 15 juni 2011

En dag av saknad...

Gokväll alla rarisar...
Idag har det varit en saknadens dag. Började väl fyllas på i ögonvrårna redan när jag såg alla era vackra bilder från skolavalutningarna. Då kom minnena om hur jag och min älskade mamma köpte de fina examenskläderna till mina kära pojkar. Sen stod vi där på trottoaren stolta som hönsmammor bara kan vara och såg dom tåga förbi i sina nya kläder med flaggor och blommor. Efteråt hade vi alltid fika med tårta och små presenter till gossarna. Genom alla år , samma tradition. Mina underbara söner har jag fortfarande kvar att fika med men min älskade mamma fick fara till Himlagården för snart två år sen. Minnena kommer och går ibland gör det mera ont än vanligt och just nu är det så. Hon har varit så närvarande ett tag. Längtar så efter henne. Kanske är det för att jag inte varit till graven på länge och fått hälsa på henne och prata om allt som skett.
Man är väl inte normal men vem vill vara det, huvudsaken är väl att man
mår bra. Och alla ska ju vara salig i sin tro eller hur....


En av de sista bilderna av älskade mamsen när hon orkade sitta ute i den härliga sommargrönskan. Hade fått ny blus och rullat hår. Sen myste vi med lite kaffe och glass. Bodde hos henne på sjukhemmet de sista veckorna
innan hon somnade in...




När jag och Fjompen skulle klättra upp för berget idag så hittade jag den
här underbara Nattviolen tre meter ovanför vårt hus. Men bara den. Det var en annan sommartradition vi hade jag och mamma, vi åkte alltid ut och plockade nattvioler. Har ni känt hur de doftar, så ljuvligt....


Jaha det var lite om min älskade mamma de. Nu får ni ha de så bäst alla som tassar in och var rädda om era mammor hörni.


Kramar så varma
Lisa

9 kommentarer:

  1. Åhh jag vet precis hur det är! Känner så med dej!
    Den 11 juni var det ett år sedan min älskade pappa begravdes. Han var så full av liv..vem kunde tro att han inom loppet av knappt en månad..skulle bli sjuk och sedan gå bort.
    I morgon skall jag åka och sätta gula rosor och blåa riddarsporrar på hans grav.
    Nattviol..underbart!!! Har jag inte sett och inte plockat sedan jag var barn. Då var jag med min farmor och hon hade ett ställe..där dom växte. Jaa en underbar doft!
    Phu..vilket långt inlägg..hoppas att du orkade läsa det!
    Ha en fortsatt bra kväll!
    Kramar Annika

    SvaraRadera
  2. Ja Lisa nu rullar tårarna på mej också både min o din mamma :(
    De är så många minnen o så jobbigt när man har nått att berätta o de inte går att ringa eller åka till dom ....
    Ha en skön kväll gumman
    Tack för pratstunden den va behövlig :)
    Kramar Anette

    SvaraRadera
  3. Oj, oj, Lisa blir tårögd, minns din mamma så väl, tänk att hon ställde upp på mig också när vi bodde grannar. Lars var liten och jag gick på dragspelskurs, hade inte alltid barnvakt, men din mamma ställde alltid upp då, så jag kunde gå på min kurs, är henne evigt tacksam, skulle så gärna ha velat tacka henne, tackar henne i mina tankar nu och hoppas hon känner av det! Må så gott Lisa, känner med dig idag!♥

    SvaraRadera
  4. Hej Lisa ! Du har en vinst att hämta hos mej !
    Maila sedan din adress sannesblogg@hotmail.com
    Grattis!
    Kraam
    Sanne

    SvaraRadera
  5. Vilket vackert inlägg till minne av din fina mamma. Blir både rörd i hjärtat och ögonen blir tårfyllda.
    Där hon sitter med papiljotter i håret påminner hon om min mormor som jag fått rulla håret på många ggr som liten.
    Ha de så bra, kram Ing-Britt

    SvaraRadera
  6. Åh känslor.. Fäller en tår.
    Kramar om dig.
    Och du!! GRATTIS till din vinst från "såvitt jag vet"
    KRAM

    SvaraRadera
  7. Du är i högsta grad normal, vill jag säga! Att sakna sin mamma kommer man nog alltid att göra oavsett ålder. Var själv nära att mista min för några år sedan, som tur var gick allt bra till slut men jag påpekar ofta för henne hur mycket hon betyder för mig.
    Vårda dina fina minnen och du... gå och besök graven om du har möjlighet, det kanske lättar lite?
    Tänker på dig, vännen!

    Kram kram kram

    SvaraRadera
  8. Åh så fint du skriver om din mamma och ett så fint förhållande ni verkar ha haft! Det är värt mycket! Förstår att saknaden är stor och särskilt sådana här tider...
    STOR KRAM

    Och en kram till mannen din också, som fixar shabby stil!;)

    SvaraRadera
  9. Åh, jag vet hur det känns! Så vackert du skriver om din älskade mamma. Det finns tider och perioder då saknade är extra stor, jag längtar också enormt efter mina föräldrar emellanåt. Var rädd om dig nu!

    Varma kramar Anna-Lena

    SvaraRadera