Värre än värst...

Hallojs raringar... Äntligen får man se sitt Swedish home i en dag iallafall. Vet ni hur ljuvligt det är att bara sova i sin underbara säng, känns som ett hav av moln. Och allt känns bara mer och mer hemtrevligt och mysigt varje gång man kommer hem. Man hinner liksom inte tröttna precis. Kom hem sent igår kväll från Dalarna och det blev ju inte sängen direkt precis. Mannen hittade genast två loppisar som vi ar tvungna gå på idag. Sov som en klubbad oxe inatt till den hemska telefonen började spela. Ett loppisfynd av Mannen som av nån underlig anledning spelar finsk tango. Kan faktiskt helt förstöra ens soliga morgonhumör med sin truddelutt. Upp som en sengångare och på med kläderna, ögonlocken fick vevas upp nästan så det var inte ens nån ide att fiffa till fransarna. Sen skrek Mannen ,,varför har du slängt en öronpropp i toan ,,dom går ju för fn inte att spola ner. Hmm ja vad svarar man på de när man inte ens vet hur den hamnat där. Vet bara att jag vaknade med bara en kvar i ett öra. Tänkte inte ens på den andra men man kan ju undra var den varit så att säga, Hoppade sen beklagligt nog i ett par stövletter, vi skulle ju inte gå så mycket trodde jag då. Första stoppet Ikeas loppis. En del fynd som liten vikvägg, Rörstrands sötaste små kaffekoppar, en underbar kanna som ni ska få se sen, Andra stoppet Örebros Golfhall. Flera fynd som trådhyllor, zinklyktor, gammalt bärsåll, vita gardiner, m.m. Sen höll jag på att svimma av hunger, hann inte få frukost. Fick en snabbfika av Mannen som redan låg i startgroparna och hade hört om två loppisar till i villaområden, Tredje stoppet gick till Brunnsparksgrändernas alla vrår. Nu började mina fötter att skrika av hemlängtan och hungern ska vi inte ens nämna. Att hänga på Mannen i hans loppistakt är som att ha eld i baken. Dessutom är jag inte begåvad med hans långa ben heller. Till slut tröttnade han på mig och ledde mig till bilen. Sen fick jag åka hem.. Nää jag älskar faktiskt loppisar men är lite tröttmössa just nu. Jobbat lite mye och sovit alldeles för lite... Nu ska jag lägga mitt dunkande huvud på kudden och se om trumslagaren däruppe kan lugna sig en smula för imorgon är det jobb igen i Norge och sen en ny vecka. Och imorgon ska ju Mannen ha sin dragning också, ja jösses tjejer....

Måste ju visa vad jag fick av goa Nettan (Vita Rosor) när jag tittade in till henne på vägen. Tavlan hade hon själv gjort till mig, visst får man en tår i ögat... Tack Hjärtat Tack också alla ni underbara vänner här för att ni finns och vill dela med er och värma mitt hjärta. Ni är så värdefulla och så bäst. Önskar er en underbart skön söndag... Kramar Lisa